Har nu läst slut på en av de bästa böcker jag läst! "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery.
Underbar bok, underbara tankar men oändligt många tårar efteråt när jag slagit igen boken!
Texter som fick mig att tänka många "djupa tankar" precis som den lilla huvudpersonen, Paloma, i boken (det finns eg 2 kanske 3 huvudpersoner). En bok som får mig att fundera över många existensiella frågor. Varför finns vi? Har vi människor någon uppgift utöver att arbeta och föröka oss? Eller är vi precis som bina (Palomas tanke)? Kan vi se skönheten i livet och förstår vi när vi ser/upplever den att det just är skönheten i livet? Vad är skönheten i livet för mig resp dig? Formar vi någonsin dessa frågor och personliga svar för oss själva eller är vi så likgiltiga/pressade/stressade/"vill inte" att vi inte någonsin tänker på detta? Vilket i förlängningen då också innebär att vi inte kan uppleva skönheten i livet?
Skönheten i livet för mig - är så mycket att man egentligen inte kan precisera det för då skulle detta inlägg aldrig ta slut..
Varje dag borde man sammanfatta i - vad var skönheten med livet just idag? Aha, en idé?!
Läs även andra bloggares åsikter om vardagsbetraktelser, barn, hästar, sol, Spanien, dressyr, resor
5 kommentarer:
Oj, det var en "djup" betraktelse....men ack så bra! Detta med att se skönheten i livet varje dag...tror jag att man måste lära sig! Det kommer inte bara flygande över än över en natt...? Mitt motto: njuta av stunden/nuet och försöka att varje dag finna någon mening med livet. Det är allt "gott att leva".....
Var rädd om dig! Kram.
Hur många vågar ta tag i de existentiella frågorna? Hur många vågar göra det med ett öppet sinne? Risken är ju att svaren inte är de man hade tänkt sig......
Jag tror att, om man har rätt tänk ser man den lilla skönheten och de små men naggande goda upplevelserna varje dag!
:-D
Den ska läsas!
Om man kan se "det lilla" så ser man mycket :)
Kram
Skicka en kommentar