Mirakel?!

Efter mitt sorliga inlägg i fredags hände följande:
På fredagsmorgonen hade Tippen kräkts när jag gav honom mat, men senare under dagen piggade han plötsligt på sig, åt och slapp kräkas upp allt igen. Ringde veterinären för en sista konsultation och då sa hon, jamen då ger vi honom helgen. Vi vill inte ta bort några djur egentligen, sa hon, så då får han en chans till. Hon gav mig också möjligheten att ringa precis när som helst under helgen, vilket var ett fantastiskt erbjudande, tycker jag.
Någonstans undrar jag om vi på något sätt bara förlänger pinan för oss själva? Nåja, sagt och gjort, han får bara specialmat och eg mest bara blött foder (vi brukar kalla det kladdemat) och så får vi se. Fram tills nu har det funkat.. märkligt.. Jag vill ju inget hellre än att Tippen får leva vidare, han är en mycket fin och speciell vän, men någonstans har jag hela tiden ångest också över att han skall börja kräkas igen.. usch.. han ska ju finnas alltid...

Våren har kommit på riktigt nu, t o m har jag lyckats föreviga detta fina vårtecken.. snödroppar..

Igår när jag kom hem efter utbildningen i Eslöv som för övrigt gick fantastiskt bra, trots si och så med förberedelserna - hade mitt sorgliga beslut alldeles för mycket i tankarna under fredagen så jag fick köra mycket på "gehör" under lördagen.. men som sagt när jag kom hem vid 13.00 tiden gick det att sitta en stund på uteplatsen och känna solen värma mina kinder, jätteskönt, men man fick ha fleecefilt om benen!!



Läs även andra bloggares åsikter om vardagsbetraktelser, mallorcinsk hästgård, hästar, sol, hav, ishockey, trender, resor